Greek and Russian Iconographer’s Manuals: Content and Structure

 

  Ingår i serien Kristen konst

 

Texten på sidan 159, sidan 160, sidan 161, sidan 162, sidan 163,

sidan 164, sidan 165, sidan 166, sidan 167, och sidan 168.

 

Byzantinoslvica, p. 159–168

 

Nelly Lindgren, 1997. Greek and Russian Iconographer’s Manuals: Content and Structure (På engelska). Byzantinoslavica, 58 (1): 159–168. Prag. ISSN 0007-7712

[Contents in Dialnet; text ej fritt tillgänglig on-line.]

 

From Byzantine to Russian iconographic manuals: structural changes

 

  Ingår i serien Kristen konst

 

Iconographic manuals from the Byzantium were the source for the Russian podlinnik.

Entirely technical manuals existed in Byzantium already in the 10th—11th centuries, and later in Europe. However, this kind of manuals did not develop in Russia. The Hermeneia by Dionysius of Fourna represents another kind of Greek manual that contains an iconographic part along with the technical one.

Iconographic manuals from Bulgaria are similar in structure to the Hermeneia.

The Russian podlinnik occurs as an extension of the iconographic part of the Greek manuals. It is usually based on the Orthodox church calendar, not organised thematically as the Greek manuals. The technical part is missing or reduced to short, unsystematic notes.

The corpus of the Russian calendars comprised predominantly Byzantine saints. The share of the Byzantine saints in the oldest Russian church calendars from the 13th century is usually about 95%, while the amount of the Russian saints is insignificant. These proportions are about the same until the beginning of the 19th century.

However, in local Russian manuals a larger part (50% or more) consists of Russian saints, some of which were not even canonised. Different types of Russian manuals developed between the 15th and 18th centuries due to their special and diverse functions for the Russian iconpainters.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nelly Lindgren, 1996.From Byzantine to Russian iconographic manuals: structural changes (på ryska, sammanfattning på engelska). I: Byzantium – identity, image, influence. Major papers, sid 272–281. ISBN 87-87879-07-7

XIX International Congress of Byzantine Studies. University of Copenhagen, 18—24 August, 1996. Plenary Session IV, D: The Image and Influence of Byzantium after 1453.

 

Ikonmålarhandböcker som ett nytt arbetsfält inom slavistiken

 

  Ingår i serien Kristen konst

 

Ikonmålarhandböcker är en grupp handskrifter som finns på en rad olika språk, bland andra de slaviska språken, och som utgör ett nytt arbetsfält inom slavistiken. Dessa handskrifter är en rik hagiografisk källa som innehåller uppgifter om helgon och motiv som är avbildade på ikoner, samt anvsiningar och råd om målarteknik, färgläggning och disposition.

Det finns två typer av ikonmålarhandböcker: texthandböcker som beskriver och kommenterar ikonmotiv, och förlageböcker som innehåller teckningar och förlagor till ikonmotiv. Texthandböcker på slaviska språk är relativt vanliga, speciellt från 1700-talet och framåt, medan endast en handfull förlageböcker finns bevarade.

På 1990-talet ansågs hagiografi som ett mycket lovande forskningsfält inom slavistik och bysantinologi. En rad stora vetenskapliga projekt initierades för att publicera handskriftsmaterial från olika språk, främst grekiska. Vid Dumbarton Oaks, Harvard University, startades the Hagiography Database 1998 med en serie floppy diskar men är nu utvecklad som en on-line version.

Under 1990-talet publicerade jag en serie arbeten om ikoner som jag kommer att visa här under rubriken Kristen konst. Den vinjett som håller samman artiklarna är en bild som jag har jag tagit vid Svirskijklostret i Pinega i norra Ryssland. Därifrån kommer också den handskrift som jag bearbetade för min doktorsavhandling 1990.